Jag kände mig så orolig och rastlös, känslorna löpte amok.
Jag försökte läsa, sticka, gå en promenad men hela tiden kämpades mellan gråt och ilska.
Medans andra koppen kaffe slank ner
Slog det mig måla! Ja varför inte?
Jag slet åt mig förådsnyckeln till källaren och skyndade ner.

Fy som här såg ut! Lastat från golv till tak med allt mellan himmel och jord, här fanns massa blomkrukor, lampor, tavlor ja Gud vet hur mycket.
Jag lyckades tränga mig in och skapa lite platts att röra mig på.
Vi hade nog tänkt åka till tippen i nått år nu men sen skjuts det liksom bara upp.
Men där stod dom äntligen mina Canvas tavlor färgerna låg bredvid i en låda tillsammans med penslarna.
Nöjd och lite mer tillfreds vände jag tillbaka till lägenheten.

Väl inne slet jag bort plasten från tavlan och satte mig på golvet mitt i köket.
Jag tog en papptalrik la en klick av varje färg och stirrade på den tomma duken, jaha å vad ska jag måla?
Jag blundade och satte ner händerna i färgen det var kallt men så härlig känsla jag log.
Jag började måla med händerna kände färgerna glida över tavlan händerna fick fritt spelrum och jag flöt bara med, det var som om smärtan lättade för plötsligt grät jag, det blev en befrielse att kunna släppa taget.
Jag kladde kravlöst det behövde inte bli någonting inga krav inga måsten utan bara här och nu.
Jag öppnade ögonen först efter att jag tagit bort händerna från duken, det var färger huller om buller i alla dess färger där fanns min smärta och ångest.

Det var skönt att backa ifrån den och bestämma att den får ligga kvar där ett tag.
Maken kom ut och tittade på mina kladdiga händer och skapandet mitt på golvet.
-färgstark! Sa han samtidigt som han log åt mina kladdiga händer.
- mm svarade jag det känns så skönt nu.

Jag gick in och tvättade av händerna handfatet färgades av rött, gult och gröna nyanser.
Nu var jag bara tom det var precis vad jag behövde avsluta dagen med i morgon är det marknad..