satte mig upp på stört när klockan ringde idag var det äntligen dax.
Jag puttade till en gång på maken innan jag skyndade in i duschen.
Där stod jag och blundade lät vattnet rinna och försökte känna hur vattnet rann nerför kroppen, andades och försökte njuta och hålla alla miljoner känslorna i schack.

Som tur var flöt allting på och snart var vi färdiga med allt och på väg till bilen, med ett hopp om att allt skulle bli bra denna gången.
Blåsan gjorde mig ständigt påmind vad och vart vi skulle.
Rädslan att få ett samtal att äggen inte överlevt upptiningen var som ett stort hot över oss jag märkte att benen skakade.

När vi äntligen parkerade fick jag gå direkt till toan för att lätta en aning på trycket, annars skulle jag aldrig klara av att lägga mig i en gynstol utan att kissa på mig.
Väl på avdelningen fick vi veta att det var ett par före och att det var bås nummer 3 vi skulle gå till, där låg två mössor och vita kläder till mig med ett par långs strumpor.

Jag bytte om och sedan satt vi där och stirrade på varandra, lyssnade på prat och steg som förflyttade dog bakom draperiet.
Rösterna kom närmare och så drog läkaren bort draperiet.
Han tog i hand och hälsade oss välkomna även denna gång skulle vi få två ägg sedan fanns ett kvar i frysen.
Jag kände gråten komma och pep fram är det nån idé?
Han log och frågade mig om jag inte hade blivit gravid förra gången?
- jo men det satt ju fel sa jag
- mm sa han men du blev ju gravid så inget fel på dina ägg den gången.
Så nu gör vi detta och håller tummarna tyckte han.

Maken nickade och log mot mig, älskling han har ju rätt sa han.
Ett djupt andetag och så åkte vi med läkaren in på rummet.
Labbets sköterskor kom ut och presenterade sig och frågade namn och personnummer dom berättade att vi fick tillbaka två ägg då dom ansåg att dom inte var 100 procent perfekta men såg fina och jämna ut.
Så som dom förra och det gick ju bra.

Jag blundade hela insättningen och hade min hand på magen och makens på ena axeln det var över på ett ögonblick då var det klart!
Nu hade vi älskat och sen är det bara att vänta.

Jag kissade och förde upp en vaggis innan vi fick med oss papper om antal ägg kvar, gravtestet och ett lycka till.

Ännu en gång gick vi därifrån med två små ägg...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...