Jag kände mig så orolig och rastlös, känslorna löpte amok.
Jag försökte läsa, sticka, gå en promenad men hela tiden kämpades mellan gråt och ilska.
Medans andra koppen kaffe slank ner
Slog det mig måla! Ja varför inte?
Jag slet åt mig förådsnyckeln till källaren och skyndade ner.

Fy som här såg ut! Lastat från golv till tak med allt mellan himmel och jord, här fanns massa blomkrukor, lampor, tavlor ja Gud vet hur mycket.
Jag lyckades tränga mig in och skapa lite platts att röra mig på.
Vi hade nog tänkt åka till tippen i nått år nu men sen skjuts det liksom bara upp.
Men där stod dom äntligen mina Canvas tavlor färgerna låg bredvid i en låda tillsammans med penslarna.
Nöjd och lite mer tillfreds vände jag tillbaka till lägenheten.

Väl inne slet jag bort plasten från tavlan och satte mig på golvet mitt i köket.
Jag tog en papptalrik la en klick av varje färg och stirrade på den tomma duken, jaha å vad ska jag måla?
Jag blundade och satte ner händerna i färgen det var kallt men så härlig känsla jag log.
Jag började måla med händerna kände färgerna glida över tavlan händerna fick fritt spelrum och jag flöt bara med, det var som om smärtan lättade för plötsligt grät jag, det blev en befrielse att kunna släppa taget.
Jag kladde kravlöst det behövde inte bli någonting inga krav inga måsten utan bara här och nu.
Jag öppnade ögonen först efter att jag tagit bort händerna från duken, det var färger huller om buller i alla dess färger där fanns min smärta och ångest.

Det var skönt att backa ifrån den och bestämma att den får ligga kvar där ett tag.
Maken kom ut och tittade på mina kladdiga händer och skapandet mitt på golvet.
-färgstark! Sa han samtidigt som han log åt mina kladdiga händer.
- mm svarade jag det känns så skönt nu.

Jag gick in och tvättade av händerna handfatet färgades av rött, gult och gröna nyanser.
Nu var jag bara tom det var precis vad jag behövde avsluta dagen med i morgon är det marknad..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...