Nu var vi åter hemma jag hade inte tömt soporna utan där låg alla test kvar och stirrade på mig.
Nu kändes lägenheten otrygg och full av sorg varje steg kändes olustigt, främmande och skrämmande.
Vi var två mörka klumpar eller kanske tomma skal jag visste inte hur eller vad jag kände.

Jag satte mig på sängkanten och grät här hade jag legat och haft vårt barn i magen, nu var det kastat.
Det var mycket känslor jag ville stänga av allt vad känslor var stoppa det i en burk för att ta fram vid ett bättre eller lättare tillfälle om det nu fanns sånna.
Maken kom in och satte sig vi var tysta han höll om mig det hade blivit kväll, jag måste ta en dusch jag hade glömt när jag gjorde det sist.
Det var skönt att bara känna hur strålarna träffade huden värmen från vattnet en omfamnade känsla.

Nu kom åter tröttheten och jag längtade efter att krypa ner och intill maken, den lilla energin jag hade var slut för denna dagen.
Vi låg och pratade en stund innan ögonen föll ihop.

Morgonen hällde jag i mig två stora koppar kaffe, vi satte oss på balkongen lyssnade på fåglarna och planerade inför dagen.
Jag kände mig starkare inombords en kämpa glöd någonstans hur den kunde finas där nu var ett mysterie men just nu kändes det bra.
Mamma ringde och vi pratade om att ses på fika i stan under dagen det kan ju vara bra och komma ut se lite annat en stund.
Efter avslutat samtal fixade vi till oss sminket fick vänta nån dag till, mysbyxor fick det bli då det fortfarande gjorde ont i såret.

Plocka iordning ta ut soporna det i badrummet som påminde om allt!
Packat och klart körde vi äntligen iväg ner mot stan, det var en hel del människor som tänkt samma sak som vi men vi mötte upp mamma och fann ett fik som såg tilltalande ut.
Det var skönt att krama mamma hon visste så det var en tyst överenskommelse att inte nämna det som hänt, skönt att bara kunna vara sig själv.

Fiket hade massa gott att välja på men efter lite velande blev det en varm choklad med vispad grädde till det en ostfralla med paprika.
Där satt vi länge och jag tror jag skrattade ett par gånger, det kändes bra.

Vi avslutade stan med en härlig strandpromenad innan vi vinkade av mamma vid bussen.
Jag var så tacksam för min älskade familj dom tar mig som jag är just nu betyder det allt...
I morgon är en annan dag.