På morgonen hade jag bestämt mig att ringa och bara höra med kliniken när det skulle vara ok att försöka igen.
Jag visste inte om jag vågade igen?
Men tanken om att bli barnlösa utan fler fajter kändes inte som något jag kunde acceptera.
Jag hällde upp mitt morgonkaffe och tog fram papperna från kliniken när jag slog numret ökade hjärtslagen,
Det ringde ett par signaler innan någon svarade.
Kvinnan i andra änden hette Eva
Hon var väldigt hjälpsam och stöttande hon förklarade att en till två menscyklar är nog bra för kroppen innan man testat igen.
Vi hade ju ägg kvar så en ostimmulerad cyckel är ju det bästa.

Jag tackade för all hjälp och la på, det kändes tryggt och bra som en livlina att hänga fast vid.
Maken blev glad och lättad han också det fanns trots allt hopp kvar.

Det kändes som att resten av dagen skulle bli bra! Jag hade fått mer energi,glädje.
Under frukosten bläddrade jag igenom lite Ica kuriren och fastnade för en smarrig sockerkaka med glasyr som jag måste göra till eftermiddagskaffet.

Eftersom jag kände mig lite mer uppåt så passade jag på att städa av, och slängde ihop den berömda kakan.
vi spelade hög musik och hade det bara bra.
Maken ringde upp Nettan å Patte bjöd hem dom på grillkväll och kubbspel.

Framåt kvällen kände jag mig nöjd över dagen grillen var tänd och humöret på topp, när vi såg deras bil komma på gatan kände jag en sån tacksamhet över att ha sånna fina vänner.

Vi åt spelade kubb och blev proppmätta och myggbitna till tidigt på morgonen.