Lyckorus jag testade morgonen efter bara för att jag hade test kvar, även detta visade två streck inte jättestarka men jag testade ju innan testdagen.

Jag ringde Nettan och berättade och hon blev så glad för vår skull! Vi pratade länge och bestämde filmkväll framöver.
Det är såhär livet ska vara fyllt av hopp och glädje.
Maken och jag log mot varandra varje gång vi möttes någonstans i lägenheten.

I morgon skulle jag kontakta ivf personalen och tala om resultatet det kändes motigt, förra gången blev det dåligt efter det kanske bättre att maken ringer.
Jag är väldigt skrockfylld akta det och lägg inte där osv det kommer mestadels från min svärmor faktist.

Dagen fortlöpte i lugnets tecken vi åt färdigmat och njöt i solen och bara slappade.
Jag älskade varje minut!...

3 dagar innan testdagen satt jag nu där ännu en gång med ett test i handen.
Jag hade lite hopp då jag faktist tyckt mig vara aningen tröttare och inte haft samma mensliknande smärta.
Jag hade precis kissat och nu var det bara att doppa testet, jag märkte att benen skakade och torrheten i munnen var bekant.
Ner med Stickan och vänta i 5 sekunder och upp.
Det började redan färga av sig så jag blundade och letade mig fram till handfatet där jag la ner testet.

Hjärtat bultade så hårt och det tryckte i huvudet, jag blev yr.
Skit jag slänger det utan att titta fy jag vågar inte!
Jag vet inte hur länge jag väntade innan jag lyfte huvudet fortfarande med händerna för ögonen.
Jag delade på fingrarna och smygtittade hjärtat stannade för en sekund där fanns två streck!!!
Jag visste att det var två streck för gravid, men vågade inte tro på det utan läste i beskrivningen flera gånger om innan jag skrek rakt ut av glädje.

Maken rusade in och undrade vad som hänt! Bebis bebis skriker jag med tårarna rinnandes ännu en gång.
Är det sant?! Frågade han..
Jag höll fram testet och han tittade noggrant innan han kastade sig om min hals.
All rädsla, tvivel, hat rann av mig helt där och då, nu hade vi börjat om och vågade låta oss glädjas.

Dagarna gick sakta men ändå för fort!
Man lever i en konstig bubbla som man är livrädd ska spricka.
Allt annat känns så oviktigt när man är mitt i det.
Kompisar som pratar om väder och vind efteråt mina jag inte hälften, jag menar inte att inte lyssna men det är som att vara avtrubbad på nått vis jag har ingen ork för nått annat än det vi står i just nu.

Igår tyckte jag mig vara tröttare än vanligt och kände då ett pirr i hjärtat att kanske det är ett bra tecken iaf, alla tentakler är ju beredda på minsta vink.

Jag lyssnar på min avslappning och försöker hålla mig lugn och ibland går det bra.
Imorse var jag nära att tjuvtesta men hindrade mig i sista stund! Det är så svårt jag vill veta nu, samtidigt kan det vara för tidigt och kan ge felaktigt svar jag måste hålla mig denna gången!!