Dagarna var så långa jag hann göra så mycket varje dag så innan lunch var jag klar med det mesta såsom handling, städning osv.

Eftersom jag varit sjukskriven till och från i många år på grund utav blandannat min kroniska huvudvärk så känner jag mig ganska ofta rastlös och misslyckad.
Jag har sökt många gånger men bara fått höra att det är stress och blivit hänvisad akupunktur och annan avslappning men inget hjälper.
Detta har pågått i säkert 10 år snart jobbat i perioder men sen tar det tvärstopp och jag blir dålig.
Ibland känns det hopplöst!

Nu vill jag bara blicka framåt och hoppas på att det ska gå bra för oss denna gång.
Vi lever på hoppet!

Om bara någon dag kommer Stickan att visa ett utslag och sen är det bara tuta och köra...
Jag måste låtsas att detta är en baggis annars kommer alla negativa tankar och rädslor tillbaka igen..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...