Helgen närmade sig det skulle va marknad i stan då.
Normalt sett har jag inga problem med mycket folk men nu gick jag på en så tunn lina det var lätt att ramla av.
Varje dag var en kamp att hålla sig kvar på banan.
Vi hade löst bestämt att gå ner med Nettan& Patte och ev stanna och ta nått gott att dricka på någon utav alla uteserveringarna, nu hade det blivit så pass varmt att man kunde njuta när solen var framme.


Jag gick mellan fönstren och kände på jorden i våra växter det var verkligen på tiden att vattna, fantastiskt att dom överlever min misshandel gröna fingrar har jag då aldrig haft.
Zinkkrukorna gjorde sig bra där dom stod dom var precis så lagom slitna som jag gillade.

Det doftade gott från köket köttgrytan hade kokat länge och väl, man anade chili, lök och paprika en härlig kombo för smaklökarna.
Nu var jag riktigt hungrig klirret från tallrikarna när maken dukade gjorde mig så varm i hjärtat.

Jag gick ut och hämtade vattenkanna under bänken innan jag gick ut kramade jag om honom där han stod vid spisen.
Han log och sa med ett skratt
-å härligt! Nått speciellt?
- bara för att du är du sa jag och nöp till han i baken innan jag gick.

- Skynda tillbaka ropade han
Det är mat nu.

Jag hoppas att de bra dagarna blir längre och fler precis som att lära sig flyga och landa...