Ännu en väntan i två veckor skulle vi nu gå här och hoppas med allt vi är.
Jag pratade med våra små ägg och bad att dom nu skulle fastna rätt och att äntligen få någonting utav detta kämpande.
Jag åt bra och var rädd om mig, vi försökte leva på som vanligt men samtidigt blir det så onaturligt för vi båda gick i ett ständigt spänningstillstånd.

Jag blev så besviken att jag tappade den starka positiva känslan så fort, jag lyssnade massa på avslappningsskivorna och hittade på saker mest hela dagarna.
Vissa timmar kunde jag faktist känna mig riktigt stark och vågade tro att det kommer bli bra.
Nettan var ett stöd och peppade mig så mycket hon kunde, försökte få mig på andra tankar det uppskattade jag så mycket.
Det är skönt att ha någon som känner en så väl.

Som förra gången gick dagarna fortare än vad jag ville ibland.
Dag 5 tyckte jag redan att mensvärken gjorde sig påmind, samtidigt visste jag att det var för tidigt att säga verken bu eller bä ännu.
Detta med att ta en dag i taget....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...