Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls.
Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familjer ja allt för att stänga den smärtsamma dörren.

Ibland kändes det som jag lyckats döda den biten av mig själv att sluta vilja ha barn, dock höll den bara i sig max några dagar sedan växte klumpen igen. Ska jag någonsin bara kunna acceptera?

Varför kunde inte bara längtan försvinna och dö ut?...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...

Jag satt kvar ett tag på toaletten och stirrade rakt ut, inte igen det kan inte vara sant! Det fanns inte att det inte skulle bli denna gången heller jag hade ju jämnt av det denna gången. Jag gjorde mig klar och gick ut till maken, han förstod d...