3 dagar innan testdagen satt jag nu där ännu en gång med ett test i handen.
Jag hade lite hopp då jag faktist tyckt mig vara aningen tröttare och inte haft samma mensliknande smärta.
Jag hade precis kissat och nu var det bara att doppa testet, jag märkte att benen skakade och torrheten i munnen var bekant.
Ner med Stickan och vänta i 5 sekunder och upp.
Det började redan färga av sig så jag blundade och letade mig fram till handfatet där jag la ner testet.

Hjärtat bultade så hårt och det tryckte i huvudet, jag blev yr.
Skit jag slänger det utan att titta fy jag vågar inte!
Jag vet inte hur länge jag väntade innan jag lyfte huvudet fortfarande med händerna för ögonen.
Jag delade på fingrarna och smygtittade hjärtat stannade för en sekund där fanns två streck!!!
Jag visste att det var två streck för gravid, men vågade inte tro på det utan läste i beskrivningen flera gånger om innan jag skrek rakt ut av glädje.

Maken rusade in och undrade vad som hänt! Bebis bebis skriker jag med tårarna rinnandes ännu en gång.
Är det sant?! Frågade han..
Jag höll fram testet och han tittade noggrant innan han kastade sig om min hals.
All rädsla, tvivel, hat rann av mig helt där och då, nu hade vi börjat om och vågade låta oss glädjas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...