Dagarna gick sakta men ändå för fort!
Man lever i en konstig bubbla som man är livrädd ska spricka.
Allt annat känns så oviktigt när man är mitt i det.
Kompisar som pratar om väder och vind efteråt mina jag inte hälften, jag menar inte att inte lyssna men det är som att vara avtrubbad på nått vis jag har ingen ork för nått annat än det vi står i just nu.

Igår tyckte jag mig vara tröttare än vanligt och kände då ett pirr i hjärtat att kanske det är ett bra tecken iaf, alla tentakler är ju beredda på minsta vink.

Jag lyssnar på min avslappning och försöker hålla mig lugn och ibland går det bra.
Imorse var jag nära att tjuvtesta men hindrade mig i sista stund! Det är så svårt jag vill veta nu, samtidigt kan det vara för tidigt och kan ge felaktigt svar jag måste hålla mig denna gången!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...