Mensen kom på onsdagen en dag senare än beräknat, jag blev glad för nu var det snart på gång igen! Allt kändes spännande och mycket av oron var borta och ersatt av ett jäkla goo.
Jag ringde samma dag den visade sig och kvittrade beskedet i luren, som att det var något annat jag berättade.
Sköterskan var bra och prata med hon sa vilken dag jag skulle börja kissa på stickorna.

Ibland stod jag framför spegeln i hallen och drömde mig bort försökte föreställa mig själv med en stor fin mage, jag ville må illa och reagera på lukter och vara känslig ja allt det som många berättar och skriver om.
Det typiska med att vara gravid.

Sköterskan var bra och prata med hon sa vilken dag jag skulle börja kissa på stickorna och att jag skulle ringa igen vid omslag.

Jag försökte hitta saker att försvinna in för att få tiden att gå ännu en gång, någon hade lagt ut bilder på klä lampskärmar med knappar i olika storlekar och färger det såg så läckert ut. Det får bli att besöka second hand snart och leta knappar.


Min svärmor hade köpt en bok hur barn blev till det var bilder inifrån kvinnan, från när spermien tar sig in i ägget och så får man följa med bilder och text varje dag och vecka ända fram till förlossning.
Jag har aldrig vågat titta i den då det gick som det gick förra gången men om det går bra nästa gång så kanske jag vågar smygtitta lite, känner jag mig själv rätt så kommer det inte bli så.

Jag vill och måste våga drömma igen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...