Maken stannande tills jag somnade. Jag blev väckt av att en sköterska som sa godmorgon och stoppade en temp i min armhåla.
Värken var tillbaka och likaså illamåendet.
Jag frågade sköterskan om jag kunde gå upp på toan vilket hon nickade som svar.
Jag höll mig i sängbordet och försökte resa mig det snurrade till i huvudet, jag kunde inte räta mig det gjorde fruktansvärt ont! Som tur var låg toan precis utanför dörren till avdelningen.

Väl inne kände jag att det kommit kladd i trosan massa illaluktande sörja, jag grät där jag satt det är så fel allt!
När jag lugnat mig så gott det gick vände jag tillbaka till sängen.
Det var fortfarande ganska mörkt ute men klockan hade blivit runt 07.00
Nu hördes folk i korridoren dom pratade och skramlade med skålar dörren öppnades.
En ny sköterska presenterade sig och sa att ronden blir runt 09.00 hon frågade om smärtan och ville kolla på magen.

Där jag låg såg jag träden från fönstret jag låg visst högt upp säkert 5-6 våningen.
Det var en del fåglar som cirkulerade över trädkronorna.
Det kändes som jag var ett litet barn ensamt och rädd, någon gick i dörren jag vände mig och möttes av makens varma blick.
Hej hur går det? Jag suckade till svar ronden är nio och efter det är det väl dax då.
Han tog min hand vi sörjde båda två.

Klockan blev fort 09.00 och typiskt nog var ronden på tiden.
Läkaren från igår visade sig i dörren med några sköterskor i släptåg.
Han frågade hur natten varit om jag hade ont, sen började han prata om hur ingreppet skulle gå till öppna med laser skrapa bort embryot.
Jag höll krampaktigt i makens hand och vände bort huvudet från läkarens babblande mun.
En ny kvinnoröst satte sig bredvid mig jag har lagt fram kläder på sängen, du kan byta om när vi gått.

Läkaren hade visst pratat klart med maken och vände nu och lämnade oss.
Högen med kläderna brände i mina ögon, mördar kläderna! Jag var så arg, det var som en hand höll om mitt hjärta och bara kramade mer å mer.

Maken pekade på sängbordet där fans en kopp med ett par olika piller i dessa skulle tas med endast så lite vatten som möjligt, jag tog alla och svalde.
Jag höll på magen förlåt! Förlåt!
Tårarna var slut.

Med hjälp satte jag mig upp och började klä på mig, han höll sin hand på min rygg som ett stöd jag kände hur han kämpade med att hålla tårarna borta.

Dörren öppnades ännu en gång nu var det vår tur, ingen sa någonting systrarna tog var sin ända av sängen sen åkte jag mot operation...

Jag kunde inte förstå ville inte höra på vad han sa.
Läkaren upprepade samma sak vi måste lägga in dig idag, jag stirrade bara på hans mun såg hur den rörde på sig.
Maken höll om mig det kändes tafatt men ändå tryggt på samma gång.

Han lämnade oss med information att en sköterska skulle komma in om en liten stund.
Vi satt tysta, jag höll handen på magen och tårarna rinnandes ner för mina kinder varför?

Sköterskan var alldeles för fort tillbaka med sin vagn, nu ska du få en nål i handen där jag sätter dropp och tar lite prover inför din operation i morgon.
Hon frågade när jag åt sist och om jag hade ont, jag vet inte om jag har ont pep jag fram.
Nu sticket det till och jag ryckte till det värkte i hela handen i hela armen, nu får du lite för smärtan sa hon och drog på munnen.
Jag fick ett armband med mina personuppgifter även en lapp på sänggaveln, hon lämnade oss med jag är snart tillbaka.

Hur ska vi klara detta? Maken flyttade närmare min säng vi gör det tillsammans sa han och smekte bort en hårslinga från min panna.

Sköterskan var snabbt på plats och sa nu ska vi till( Kava) Kirurgiska akutvårds avdelningen sängplats 4.
Hon bad maken hjälpa henne med att köra sängen till avdelningen.
Jag stirrade i taket plattorna åkte förbi en efter en.. Vi stannade vid en hiss snart framme sa hon.

På avdelningen mötte ännu en sköterska upp och presenterade sig för att sedan ta över efter maken och köra in på salen.
Det var kallt och stelt, det låg nån mer hörde jag bakom ett skynke, gula mönster på väggarna.
Jag bad om en sömntablett innan dom lämnade oss.
Det var sista natten jag var gravid....

Ännu en morgon var kommen maken slamrade i köket klockan visade 08.00
Jag la mig på ryggen och drog mig genast samman till en boll det gjorde så ont! Jag skrek efter maken nått är fel! Det strålade ner i vänster ben svetten pärlandes över hela ryggen jag behövde spy.
Han satte sig på golvet och tog min hand jag ringer in sa han tyst.

Hon som svarade sa att vi skulle komma in på en gång, maken hjälpte mig in på toaletten av med pyjamasen och satte mig på toan.
Det var kladd i trosorna mer än kvällen innan rostfärgat jag orkade inte gråta ville bara att smärtan skulle försvinna nu!

Vi sa inte mycket till varandra det kändes svårt att andas, som att vi höll på att bli uppslukade av sorg och rädsla.
Vi visste att detta inte skulle sluta bra.

Jag gick dubbelvikt till bilen och höll maken krampaktigt i handen, Även i bilen låg jag över mina knän tomhet tysthet smärta ekade i huvudet.

Det gick fort till akuten vi fick hjälp omgående mig la dom på en brits, jag försvann stundvis vaknade till av att en läkare sa att vi måste ta av dig och göra en undersökning.
Jag försökte sätta mig upp men kroppen löd inte, tydligen flyttade dom över mig i en gynstol och gjorde ett vaginalt ultraljud jag kved av smärtan.
Läkaren sa är du verkligen gravid? Här finns inget foster, jo sa maken vi har testat flera gånger.. Läkaren flyttade omkring med staven och plötsligt stannade han vid vänster äggstock där satt nått sa han, embryot har fastnat fel.
Det växte och utvecklades i min äggledare.
Jag är ledsen sa han ni har drabbats av ett utomkvedshavandeskap...
Embryot måste opereras bort och det är nu annars kommer detta inte sluta bra.

Jag började skaka skrek och grät om vartannat, varför varför!!
Nej jag tänker inte operera bort det, plötsligt struntade jag i smärtan försökte sätta mig upp fort, nån ville hjälpa mig upp men jag skrek bara rör mig inte!!
Rör inte vårt barn...

Hemma hos svärmor utbröt värsta gråtkalaset det var en så häftig känsla att bara säga detta ord.
Jag smekte min mage, där inne finns du! Undra vem du är?

Eftermiddagen flög förbi svärmor hade sparat saker efter maken var liten som vi smygtittade på.
Vi skrattade för många av plaggen var idag retro kullt! Stormönstrat i mycket brunt och orange.

På väg upp från källaren högg det till i jumsken igen fast värre än tidigare, jag tog tag i räcket och jämrade mig.
Det var som en kramp som strålade ner i benet och upp i magen.
Maken och svärmor undrade hur det var, jag sa att det var ganska ok jag behövde gå på toaletten.

In på toaletten helt kallsvettig vad är nu detta?
Skyndade ner med byxor och satte mig på toaletten skräcken var obeskrivlig det var brunt kladd i trosorna!
Jag började gråta så att jag skakade detta kan inte vara bra, jag ropade på maken.
Han förstod genast att nått var fel det enda han sa va neej.

Svärmor försökte lugna oss genom att säga det är ju nu du skulle haft din mens, så det är säkert ingen fara.
Jag la mig på hennes soffa och försökte andas lugnt.
Vi bestämde oss för att åka hem.

Värken höll i sig ibland släppte det av lite, varför sitter det bara på en sida tänkte jag hela tiden.
Väl hemma bytte jag om och förde upp kvällens sista raket, fingret som kom ut var missfärgat gammalt blod?
Jag bad maken om alvedon i hopp att värken skulle lägga sig.

Jag vaknade till och insåg att jag sovit nån timma och det var mörkt ute, smärtan hade lagt sig ännu en gång och jag pustade ut.
Maken hade somnat på andra soffan och såg så fridfull ut där han låg.
Gud vad jag älskade honom!
Min riddare han som fick ta allt.

Vi svävade på moln! dagen innan den riktiga testdagen var jag och köpte ännu ett test, det kändes bra att ha gjort det innan jag skulle ringa kliniken och berätta.

På kvällen skulle vi hyra en film och köpa massa godis mycket salt ville jag ha. Maken är mer för sånna med flytande likör i och vaniljpraliner.
Vi gick länge innan vi hittade en film som passade oss båda en drama blev det iaf.

På vägen hem värkte det lite i höger ljumske men inte så att jag blev orolig eller så utan mer irriterande värk.
Väl hemma plockade vi fram allt gott och kurade ner oss i soffan.
Filmen var riktigt spännande och jag lyckades slå bort värken jag tidigare hade känt.
Jag kände mig trött och la mig i makens knä där jag tydligen somnade jag vaknade av att larmet ringde och det var raketdax igen.

Värken gjorde sig påmind än en gång jag tog alvedon och la mig sedan för natten.

På morgonen gick jag in och skulle ta testet nervöst och fumligt.
Kissade i bunken doppade och väntade ännu en gång.
Det kändes som en evighet även denna gången blink blink å sen kom det upp Gravid 1-2 veckor.
Jag pustade ut värken från igår var borta.
Jag skyndade ut till köket slet åt mig papperet och ringde upp kliniken, sköterskan hann knappt svara innan jag sa vi är gravida! hon skrattade och grattade oss, jag la på med ett leende på läpparna.

Idag skulle vi berätta för våra mammor hade vi bestämt.

Men först morgon raketen tankarna fot runt jag var så lycklig! Jag längtade ville vara jättegravid, spy massa och ha en stor fin mage, gå som en anka jag log där jag låg.

30 minuter senare åt vi frukost innan vi skulle åka till svärmor.
Det gick fort att fixa allt hemma sedan bar det av.

Jag fick hålla mig i väggen när jag reste mig, hjärtslagen ekade i öronen munnen kändes som en öken och synen var suddig. Där låg det nu och stirrade på mig ett tydligt kontrollstreck och inget mer...

Jag tog upp det i handen satte mig på toalocket tårarna brände i ögonen när jag stirrade på det jävla testet.

Jag vickade det fram och tillbaka ställde mig åter upp och gick närmare lampan jag frös till i en vinkel, visst syntes det ett svag ynkligt streck!

Jag skrek rakt ut! slängde upp dörren och rusade ut till maken med tårarna rinnandes titta titta, maken reste sig och vi båda stirrade jo det är ett streck intygade han dock väldigt svagt men det fanns ett.

Vi fotade det och kollade ännu en gång det kan inte stämma!? vi är med barn.

klart vi visste att det var tidigt och allt kan gå fel, men just då kändes allt så fantastiskt!

klockan som larmade drog oss tillbacka till verkligheten igen det var dax för kvällsraketen.

Det kändes olustigt att föra upp nått där nu men visste att det var till nått gott, jag kände mig helt slut men ändå hyper på samma gång tankarna for runt.

Denna natten sov jag inte bättre orosmåln började kväva den fantastiska glädjen som jag tidigare hade känt.

Varför skulle vi ha någon tur? det kommer säkert att gå åt pipan!

Jag minns inte om jag sov någonting alls den natten.

Morgonen kom och jag for upp och in på toaletten kissade i samma bytta ut till köket och leta efter ännu ett test som jag visste vi hade sedan tidigare, där låg det clear blue fort in och skummade igenom infon om hur det skulle göras doppade satte mig på toaletten och väntade.

Testet blinkade och blinkade det tog hundra år kändes det som plötsligt stod et där GRAVID! 

Vår dröm jag väntade vårt kärleksbarn!

Jag fick hålla mig i väggen när jag reste mig, hjärtslagen ekade i öronen munnen kändes som en öken och synen var suddig. Där låg det nu och stirrade på mig ett tydligt kontrollstreck och inget mer...

Jag tog upp det i handen satte mig på toalocket tårarna brände i ögonen när jag stirrade på det jävla testet.

Jag vickade det fram och tillbaka ställde mig åter upp och gick närmare lampan jag frös till i en vinkel, visst syntes det ett svag ynkligt streck!

Jag skrek rakt ut! slängde upp dörren och rusade ut till maken med tårarna rinnandes titta titta, maken reste sig och vi båda stirrade jo det är ett streck intygade han dock väldigt svagt men det fanns ett.

Vi fotade det och kollade ännu en gång det kan inte stämma!? vi är med barn.

klart vi visste att det var tidigt och allt kan gå fel, men just då kändes allt så fantastiskt!

klockan som larmade drog oss tillbacka till verkligheten igen det var dax för kvällsraketen.

Det kändes olustigt att föra upp nått där nu men visste att det var till nått gott, jag kände mig helt slut men ändå hyper på samma gång tankarna for runt.

Denna natten sov jag inte bättre orosmåln började kväva den fantastiska glädjen som jag tidigare hade känt.

Varför skulle vi ha någon tur? det kommer säkert att gå åt pipan!

Jag minns inte om jag sov någonting alls den natten.

Morgonen kom och jag for upp och in på toaletten kissade i samma bytta ut till köket och leta efter ännu ett test som jag visste vi hade sedan tidigare, där låg det clear blue fort in och skummade igenom infon om hur det skulle göras doppade satte mig på toaletten och väntade.

Testet blinkade och blinkade det tog hundra år kändes det som plötsligt stod et där GRAVID! 

Vår dröm jag väntade vårt kärleksbarn!

Vägen hem höll jag båda händerna på magen som en skyddande mur, tittade på magen och sa välkomna hem.
Det kändes så overkligt så många års längtan och så plötsligt var det gjort, hur skulle jag överleva hela två veckor? Det kändes längre än alla år på en gång.

Vi åkte förbi Apoteket innan vi kom hem, jag läste igenom hur jag skulle ta vagiatorierna innan bilen rullade in på uppfarten.
Fort in och besöka toaletten sedan vidare till soffan där jag förde upp den vita raketen, jag kallade den så för formen var typ likadan.
Det kändes olustigt att jag skulle vara där 3 gånger per dag och föra upp någonting men vid provrörsbefruktning så måste man tillföra gulkroppshormon som annars bildas vid en vanlig graviditet.

Jag bestämde att jag skulle ligga stilla 30 minuter varje gång jag tog en sån, tvinga mig själv till vila det kändes bra.
Vi bestämde att hämtmat var middagen för dagen skönt att kunna lägga det åt sidan och bara ta det lugnt.

Dagarna gick sakta vi försökte hitta på saker att fördriva tiden med, men jag påmindes hela tiden då larmet gick när det var dax för nästa raket.

Efter några dagar började det även svida i underlivet samt att magen åter igen blev öm och det påminde om smärtan innan och efter äggplocket, det var svårt att kissa och det värkte upp i underlivet jag var oxå väldigt törstig.
Under dagen blev det bara värre och värre jag fick även lite feber.

Jag ringde och frågade i Lindköping dom hänvisade till gyn i stan, jag fick en tid samma dag på eftermiddagen.
Livrädd var jag! Vad är fel nu!
Det gjorde ont att sitta i bilen ännu en gång och lång väg att gå på sjukhuset.
Till sist äntligen framme jag anmälde mig i luckan och skulle precis sätta mig när det blev min tur, en sköterska visade oss till ett rum längre ner i korridoren maken och jag följde efter hand i hand.

Hon hjälpte mig upp på brittsen och sa att läkaren är på ingång.
Det gjorde så himla ont jag ville krypa ihop som en boll på sidan i hopp om att det skulle lugna sig lite.
Plötsligt öppnades dörren och läkaren kom in han hade läst anteckningarna efter det att jag ringde in, han klämde på magen och skulle göra ett vaginalt ultraljud det var motvilligt jag la upp benen i stöden.
Det högg till när han förde upp staven jag stirrade i taket och jämrade mig när han tittade runt.
Du är väldigt överstimulerade sa han det kan bli så efter äggplocket att de små blåsorna de inte punkterade fortsatte att växa, jag fick åka hem med råd att vila mycket samt dricka vatten ,höra av mig om det inte blivit bättre om nån dag.

Tack och lov blev det bättre, så jag kunde röra mig mer normalt och ut på mindre promenader igen. Dagarna närmade sig mot den stora testdagen mina tankar gick i turbo, kanske bättre att ta testet 4 dagar innan beräknat? Så kanske vi blir mindre besvikna om det inte blir nått!
Så får det bli, i morgon gör jag det.
Den natten sov jag ingenting klockan tickade högt på väggen, maken snarkade och där låg jag.
Runt 07.00 satt jag på toaletten med ett plastbunke i handen kissade ställde det på handfatet och stirrade på graviditetstestet.

Jag darrade när jag öppnade det där fanns en pipett och ett test. Man skulle ta en droppe kiss där pilen visade.
Ett streck för gravid det andra var ett kontrollstreck.
Jag sög upp en droppe och droppade på testet, svaret visas efter 5 minuter jag satte larm på telefonen och satte mig på golvet.
Hjärtat rusade i bröstet jag hade svårt att andas.
Skulle livet förändras för alltid?