Helgen närmade sig det skulle va marknad i stan då.
Normalt sett har jag inga problem med mycket folk men nu gick jag på en så tunn lina det var lätt att ramla av.
Varje dag var en kamp att hålla sig kvar på banan.
Vi hade löst bestämt att gå ner med Nettan& Patte och ev stanna och ta nått gott att dricka på någon utav alla uteserveringarna, nu hade det blivit så pass varmt att man kunde njuta när solen var framme.


Jag gick mellan fönstren och kände på jorden i våra växter det var verkligen på tiden att vattna, fantastiskt att dom överlever min misshandel gröna fingrar har jag då aldrig haft.
Zinkkrukorna gjorde sig bra där dom stod dom var precis så lagom slitna som jag gillade.

Det doftade gott från köket köttgrytan hade kokat länge och väl, man anade chili, lök och paprika en härlig kombo för smaklökarna.
Nu var jag riktigt hungrig klirret från tallrikarna när maken dukade gjorde mig så varm i hjärtat.

Jag gick ut och hämtade vattenkanna under bänken innan jag gick ut kramade jag om honom där han stod vid spisen.
Han log och sa med ett skratt
-å härligt! Nått speciellt?
- bara för att du är du sa jag och nöp till han i baken innan jag gick.

- Skynda tillbaka ropade han
Det är mat nu.

Jag hoppas att de bra dagarna blir längre och fler precis som att lära sig flyga och landa...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...