På morgonen hade jag bestämt mig att ringa och bara höra med kliniken när det skulle vara ok att försöka igen.
Jag visste inte om jag vågade igen?
Men tanken om att bli barnlösa utan fler fajter kändes inte som något jag kunde acceptera.
Jag hällde upp mitt morgonkaffe och tog fram papperna från kliniken när jag slog numret ökade hjärtslagen,
Det ringde ett par signaler innan någon svarade.
Kvinnan i andra änden hette Eva
Hon var väldigt hjälpsam och stöttande hon förklarade att en till två menscyklar är nog bra för kroppen innan man testat igen.
Vi hade ju ägg kvar så en ostimmulerad cyckel är ju det bästa.

Jag tackade för all hjälp och la på, det kändes tryggt och bra som en livlina att hänga fast vid.
Maken blev glad och lättad han också det fanns trots allt hopp kvar.

Det kändes som att resten av dagen skulle bli bra! Jag hade fått mer energi,glädje.
Under frukosten bläddrade jag igenom lite Ica kuriren och fastnade för en smarrig sockerkaka med glasyr som jag måste göra till eftermiddagskaffet.

Eftersom jag kände mig lite mer uppåt så passade jag på att städa av, och slängde ihop den berömda kakan.
vi spelade hög musik och hade det bara bra.
Maken ringde upp Nettan å Patte bjöd hem dom på grillkväll och kubbspel.

Framåt kvällen kände jag mig nöjd över dagen grillen var tänd och humöret på topp, när vi såg deras bil komma på gatan kände jag en sån tacksamhet över att ha sånna fina vänner.

Vi åt spelade kubb och blev proppmätta och myggbitna till tidigt på morgonen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...