Tack och lov mådde jag bra när jag vaknade efter gårdagens marknad.
Vi gick omkring en massa på kvällen mellan stånd och karuseller eftersom jag lätt blir åksjuk höll jag mig på marken och tittade på när dom andra snurrade å snurrade.
Telefonen surrade på bordet jag tittade och möttes av min gravida kompis nummer, jag tryckte av visst var det taskigt i mångas ögon men just nu orkade jag inte.

Det såg ut att bli en varm solig dag, det fanns grillkorv i frysen och grönsaker, majskolvar i kylen perfekt middagen klar idag.
Jag tog fram picknick korgen och plockade i bestick och tallrikar.
-älskling har vi grillkol eller engångsgrill?
Mm i förådet båda delarna.
- jag tänkte vi kunde grilla vid Vättern i eftermiddag?
- det låter bra svarade maken från duschen.

På dagen passade jag på att skura av våra fönster det var verkligen behövligt, massa pollen hade gjort dom gula.
Sate upp nya gardiner i vit spetts och flyttade omkring sakerna något.
Nöjd satte jag mig i soffan och var riktigt imponerad av vad snyggt det blev.

Bredvid mig på soffan låg hänt extra jag ögnade igenom den i väntan på att maken skulle komma ut.
Sidan fyra blev jag fast! rubriken
Vår barnlöshet drev oss isär!
Mitt hjärta stannade till!
Det var en tragisk berättelse om kärlek, besvikelse, sorg jag kände igen mig så i allt hon skrev om saknaden tomheten, ensamheten hur allt detta skadat dom så att dom tappade bort varandra.

Maken kom ut och jag skyndade fram och la armarna om hans hals, jag berättade om artikeln i tidningen och kände ångesten tänk om vår kärlek inte heller kommer klara fler sorger?
-klart den gör älskling sa han vi gör ju detta tillsammans.
Det kändes bra att höra.

Vi hjälptes åt att packa ihop det sista inför grillningen och sedan gick vi mot bilen.
Vinden var ljum och solen värmde så skönt, tänk om det kunde vara så här varje dag.
Vi hittade en parkering och letade upp en bra platts på stranden det var mycket folk men inget som störde.
Jag la mig på ryggen på filten och tittade upp på himmelen blå med enstaka tunna moln som rörde sig sakta.
Folk skrattade och badade solen brände skönt på huden, fötterna i sanden.
Maken låg bredvid och läste en bok han hade knutit en skarf om huvudet han var så fin i det.

Vi tillbringade hela dagen där han och jag...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...