Där försvann den positiva andan igen, igår ringde en kompis och meddelade sin graviditet.
Det var det enda jag hörde av hela samtalet, jag tror jag sa grattis iaf.
Det gjorde så ont i hjärtat att inte kunna glädjas för deras skull men jag blev mest arg och ledsen så efter samtalet grät jag till och från resten av kvällen.
Jag drömde att jag var gravid vaknade kallsvettig med handen på magen och grät mig till sömns igen.
De följande dagarna var hemska jag tappade fotfästet.

Hur skulle vi kunna umgås med dom?
Tänk om hon ringer varje dag nu, jag vill inte prata med henne jag vill radera henne ur mitt liv just nu.
Vi måste flytta! Åka här ifrån allt bara snurrade.
Fly skrek hela mitt jag men det var ju ingen lösning det visste mitt förnuftiga jag, men den Marie var just nu borta.

Allt stod still ännu en gång, livet gick vidare för alla andra men vårt stod på paus, jag som hade känt mig starkare.
Jag gick för att borsta tänderna och göra mig iordning inför natten jag stirrade på min spegelbild, blek och svullen i ansiktet av allt gråtande detta måste vända.
Sista anhalt toaletten jag satte mig och hängde med ansiktet i händerna sträckte mig efter toalettrullen reste mig, blod jag kollade jag hade fått mens det var första efter operationen.

Det kändes bra att kroppen fungerade trots omständigheterna jag släkte och gick ut till sovrummet och kröp ner till maken, jag har fått mens viskade jag
- skönt svarade han och drog mig närmare.
Vad vore jag utan dina andetag?...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...