Jag kunde inte förstå ville inte höra på vad han sa.
Läkaren upprepade samma sak vi måste lägga in dig idag, jag stirrade bara på hans mun såg hur den rörde på sig.
Maken höll om mig det kändes tafatt men ändå tryggt på samma gång.

Han lämnade oss med information att en sköterska skulle komma in om en liten stund.
Vi satt tysta, jag höll handen på magen och tårarna rinnandes ner för mina kinder varför?

Sköterskan var alldeles för fort tillbaka med sin vagn, nu ska du få en nål i handen där jag sätter dropp och tar lite prover inför din operation i morgon.
Hon frågade när jag åt sist och om jag hade ont, jag vet inte om jag har ont pep jag fram.
Nu sticket det till och jag ryckte till det värkte i hela handen i hela armen, nu får du lite för smärtan sa hon och drog på munnen.
Jag fick ett armband med mina personuppgifter även en lapp på sänggaveln, hon lämnade oss med jag är snart tillbaka.

Hur ska vi klara detta? Maken flyttade närmare min säng vi gör det tillsammans sa han och smekte bort en hårslinga från min panna.

Sköterskan var snabbt på plats och sa nu ska vi till( Kava) Kirurgiska akutvårds avdelningen sängplats 4.
Hon bad maken hjälpa henne med att köra sängen till avdelningen.
Jag stirrade i taket plattorna åkte förbi en efter en.. Vi stannade vid en hiss snart framme sa hon.

På avdelningen mötte ännu en sköterska upp och presenterade sig för att sedan ta över efter maken och köra in på salen.
Det var kallt och stelt, det låg nån mer hörde jag bakom ett skynke, gula mönster på väggarna.
Jag bad om en sömntablett innan dom lämnade oss.
Det var sista natten jag var gravid....