Vägen hem höll jag båda händerna på magen som en skyddande mur, tittade på magen och sa välkomna hem.
Det kändes så overkligt så många års längtan och så plötsligt var det gjort, hur skulle jag överleva hela två veckor? Det kändes längre än alla år på en gång.

Vi åkte förbi Apoteket innan vi kom hem, jag läste igenom hur jag skulle ta vagiatorierna innan bilen rullade in på uppfarten.
Fort in och besöka toaletten sedan vidare till soffan där jag förde upp den vita raketen, jag kallade den så för formen var typ likadan.
Det kändes olustigt att jag skulle vara där 3 gånger per dag och föra upp någonting men vid provrörsbefruktning så måste man tillföra gulkroppshormon som annars bildas vid en vanlig graviditet.

Jag bestämde att jag skulle ligga stilla 30 minuter varje gång jag tog en sån, tvinga mig själv till vila det kändes bra.
Vi bestämde att hämtmat var middagen för dagen skönt att kunna lägga det åt sidan och bara ta det lugnt.

Dagarna gick sakta vi försökte hitta på saker att fördriva tiden med, men jag påmindes hela tiden då larmet gick när det var dax för nästa raket.

Efter några dagar började det även svida i underlivet samt att magen åter igen blev öm och det påminde om smärtan innan och efter äggplocket, det var svårt att kissa och det värkte upp i underlivet jag var oxå väldigt törstig.
Under dagen blev det bara värre och värre jag fick även lite feber.

Jag ringde och frågade i Lindköping dom hänvisade till gyn i stan, jag fick en tid samma dag på eftermiddagen.
Livrädd var jag! Vad är fel nu!
Det gjorde ont att sitta i bilen ännu en gång och lång väg att gå på sjukhuset.
Till sist äntligen framme jag anmälde mig i luckan och skulle precis sätta mig när det blev min tur, en sköterska visade oss till ett rum längre ner i korridoren maken och jag följde efter hand i hand.

Hon hjälpte mig upp på brittsen och sa att läkaren är på ingång.
Det gjorde så himla ont jag ville krypa ihop som en boll på sidan i hopp om att det skulle lugna sig lite.
Plötsligt öppnades dörren och läkaren kom in han hade läst anteckningarna efter det att jag ringde in, han klämde på magen och skulle göra ett vaginalt ultraljud det var motvilligt jag la upp benen i stöden.
Det högg till när han förde upp staven jag stirrade i taket och jämrade mig när han tittade runt.
Du är väldigt överstimulerade sa han det kan bli så efter äggplocket att de små blåsorna de inte punkterade fortsatte att växa, jag fick åka hem med råd att vila mycket samt dricka vatten ,höra av mig om det inte blivit bättre om nån dag.

Tack och lov blev det bättre, så jag kunde röra mig mer normalt och ut på mindre promenader igen. Dagarna närmade sig mot den stora testdagen mina tankar gick i turbo, kanske bättre att ta testet 4 dagar innan beräknat? Så kanske vi blir mindre besvikna om det inte blir nått!
Så får det bli, i morgon gör jag det.
Den natten sov jag ingenting klockan tickade högt på väggen, maken snarkade och där låg jag.
Runt 07.00 satt jag på toaletten med ett plastbunke i handen kissade ställde det på handfatet och stirrade på graviditetstestet.

Jag darrade när jag öppnade det där fanns en pipett och ett test. Man skulle ta en droppe kiss där pilen visade.
Ett streck för gravid det andra var ett kontrollstreck.
Jag sög upp en droppe och droppade på testet, svaret visas efter 5 minuter jag satte larm på telefonen och satte mig på golvet.
Hjärtat rusade i bröstet jag hade svårt att andas.
Skulle livet förändras för alltid?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...