Ännu en morgon var kommen maken slamrade i köket klockan visade 08.00
Jag la mig på ryggen och drog mig genast samman till en boll det gjorde så ont! Jag skrek efter maken nått är fel! Det strålade ner i vänster ben svetten pärlandes över hela ryggen jag behövde spy.
Han satte sig på golvet och tog min hand jag ringer in sa han tyst.

Hon som svarade sa att vi skulle komma in på en gång, maken hjälpte mig in på toaletten av med pyjamasen och satte mig på toan.
Det var kladd i trosorna mer än kvällen innan rostfärgat jag orkade inte gråta ville bara att smärtan skulle försvinna nu!

Vi sa inte mycket till varandra det kändes svårt att andas, som att vi höll på att bli uppslukade av sorg och rädsla.
Vi visste att detta inte skulle sluta bra.

Jag gick dubbelvikt till bilen och höll maken krampaktigt i handen, Även i bilen låg jag över mina knän tomhet tysthet smärta ekade i huvudet.

Det gick fort till akuten vi fick hjälp omgående mig la dom på en brits, jag försvann stundvis vaknade till av att en läkare sa att vi måste ta av dig och göra en undersökning.
Jag försökte sätta mig upp men kroppen löd inte, tydligen flyttade dom över mig i en gynstol och gjorde ett vaginalt ultraljud jag kved av smärtan.
Läkaren sa är du verkligen gravid? Här finns inget foster, jo sa maken vi har testat flera gånger.. Läkaren flyttade omkring med staven och plötsligt stannade han vid vänster äggstock där satt nått sa han, embryot har fastnat fel.
Det växte och utvecklades i min äggledare.
Jag är ledsen sa han ni har drabbats av ett utomkvedshavandeskap...
Embryot måste opereras bort och det är nu annars kommer detta inte sluta bra.

Jag började skaka skrek och grät om vartannat, varför varför!!
Nej jag tänker inte operera bort det, plötsligt struntade jag i smärtan försökte sätta mig upp fort, nån ville hjälpa mig upp men jag skrek bara rör mig inte!!
Rör inte vårt barn...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...