Magontet och irritationen påminde mig om att kolla min kalender, det stämde bra mot förra månaden äntligen skulle mensen komma, nu längtade vi som bara den för nu skulle vi köra på igen.
Igår var jag på Apoteket och hämtade ut vaggisarna köpte några extra gravtest så nu fanns allt hemma.
Jag lyssnade så ofta jag kom ihåg på min avslappningsskiva det kändes bra de flesta av gångerna, men ibland fastnade jag bara i massa negativa tankar.
Sånna tankar är som fästingar dom ätsar sig fast och suger musten ur mig, eller som att fasta i ett dike av lera ju mer man kämpar emot ju längre ner fastnar man.
Det är så svårt att bryta.

Igår blev jag så förbannad att hörlurarna flög över halva rummet, jag retade mig på den idioten som hade pratar in på skivan, efteråt kände jag mig så dum och tröstade mig med en påsa gott& blandat( tycker synd om mig själv).

Vissa dagar är bättre än andra helt enkelt!..

Idag har jag målat naglarna och pysslat om mina fötter gjort ansiktsmask och lagt gurka över ögonen, nu känner jag mig redo för sängen med en ny bok och samla krafter till det som skall komma...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Veckorna gick och även månader, jag hittade saker att förströ mig med försökte bara finnas och vara. Vi hade börjat nudda och nämna att är vi redo att ge upp redan? Eller hur kände vi? Någonting inom mig fortsatte att påkalla min längtan efter barn...

Jag var en flitig besökare till kuratorer, psykologer gjorde akupunkturer testade massage och promenader under några månader. Jag köpte dyra kapslar på hälsokosten för att kroppen skulle må bättre fast jag vet inte om det gjorde nån skillnad egentli...

Vi kämpade på försökte få dagarna att handla om någonting förutom tomhet och sorg, vi sökte tröst i att festa hänga med kompisar ibland kände jag inget alls. Jag var noga med att undvika kompisar med barn eller sånna vi visste försökte bilda familje...

Ett ständigt mörker följde oss de närmaste veckorna, jag ville ingenting det var som om jag inte existerade. Vi pratade knappt med varandra det var mest en enorm tomhet ännu en gång, förtvivlan, hopplöshet och uppgivenhet. Vi var dömda andades bara...

Natten gick och dagen efter framåt middagstid kände jag en bekant smärta på vänster äggstock, hjärtst stannade till för en stund jag försökte slå bort tanken att någonting skulle vara fel. 2 dagar senare ligger jag på akuten med knäna mot magen oc...