Morgonen började som de flesta med enorm hunger det sög riktigt i magen, jag skrattade för mig själv är det du eller jag som är hungrig.
Jag bläddrade i en tidning samtidigt som jag bredde en macka, kaffet bluddrade i bakgrunden.

Jag reste mig för att ta fram mjölken när det värkte till i ljumsken värken var bekant! Panik! Jag andades lugnt och satte mig ner på stolen.
Knäna skakade av rädsla hjärtat rusade i bröstet jag skrek till på maken.
Han kom skyndandes ut till mig och frågade vad som hänt, jag fick sådär ont i ljumsken igen pep jag fram.
Maken lugnade mig med att det säkert bara var nått annat, det hade slutat värka så jag vågade andas ut lite iaf.

Vi satt kvar länge vid bordet jag pillade i mig lite hungern var som bortblåst.
Tillslut fanns ingen återvändo bara att resa sig försiktigt upp långsamt reste jag mig och till min förvåning var värken borta, då brast det och jag grät å grät av lättnad.
Maken fixade klart i köket och jag la mig på soffan och somnade nästan omgående.
Det surrade av telen som låg på soffbordet det var inget nummer jag kände igen så det tryckte jag bort.

Jag satte mig upp och gick mot toaletten jag satte mig och kollade i trosan där var det lite brunt kladd!
Allt blev svart....