Dagarna gick sakta men ändå för fort!
Man lever i en konstig bubbla som man är livrädd ska spricka.
Allt annat känns så oviktigt när man är mitt i det.
Kompisar som pratar om väder och vind efteråt mina jag inte hälften, jag menar inte att inte lyssna men det är som att vara avtrubbad på nått vis jag har ingen ork för nått annat än det vi står i just nu.

Igår tyckte jag mig vara tröttare än vanligt och kände då ett pirr i hjärtat att kanske det är ett bra tecken iaf, alla tentakler är ju beredda på minsta vink.

Jag lyssnar på min avslappning och försöker hålla mig lugn och ibland går det bra.
Imorse var jag nära att tjuvtesta men hindrade mig i sista stund! Det är så svårt jag vill veta nu, samtidigt kan det vara för tidigt och kan ge felaktigt svar jag måste hålla mig denna gången!!